Det många som inte förstår med min sjukdom är hur min dag kan ändras på bara några minuter, att få orden "Du som ser så frisk ut kan inte vara sjuk" slängda upp i ansiktet från okunniga människor. Det är tillräckligt jobbigt att bara kliva upp om dagarna, för man vet inte hur ens dag kommer att sluta. Kommer jag sitta och gäspa på praktiken och undra varför jag gör det, är jag trött, jo det är jag ju, men de är den vanliga tröttheten som kommer och går varjedag då jag aldrig får känna mig pigg pga av smärta och värk, och den där jävla natten som precis har varit som jag inte känner att jag blev utvilad utav, att jag vaknar och känner mig fortfrande trött när jag egentligen borde känna mig utvilad, när vaknade jag utvilad sist? Det minns jag inte, för det var månader sen sist jag verkligen vaknade och kände mig utvilad, eller var de i fredags då jag inte kunde somna om för att jag visste att det skulle vara en hektisk dag, eller hade jag änns sovit då? Jo de hade jag, jag drömde ju faktiskt. Nej de här är verkligen krångligt och jobbigt.